|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Metod och
principfrågor
|
En vetenskap Historieforskning är en vetenskap. Åtminstone borde det vara så, även om denna gren får nöja sig med lägre status än kemin och fysiken. Det finns t.ex inget Nobelpris i historia. Men de Nobelpris som finns markerar inte bara vilka vetenskapsgrenar som är de förnämsta. Genom valet av pristagare framhävs det år efter år att de mest förtjänta forskarna inte är de som försvarar gamla "sanningar" mot nya upptäckter och nya teorier. Det är tvärtom de forskare som har lyckats revidera vår uppfattning om vissa förhållanden som anses ha gjort mänskligheten den största nyttan. Även historikerna sysslar med
att få fram nya rön och infallsvinklar, med andra
ord att revidera vår föreställning om
historiska förlopp. Det är oftast svårt att
snabbt avgöra om en ny historisk teori är
bättre än den gamla, det brukar klarna först
efter en period av kritik och diskussion (precis så
var det också med relativitetsteorin). När det
gäller historiska fakta är dessa ofta fullt
begripliga även för lekmän som
därför själva kan ta ställning till
olika teorier. Genom TV har vi fått veta att den brittiske historikern David Irving har lagt fram nya uppgifter beträffande koncentrationslägret Auschwitz. Men vad han fått fram och hur han fått fram det får vi inte veta just något om. Vår TV är en lika mäktig opinionsbildare som Hitler var för tyskarna. Och denna statliga TV låter oss veta i stort sett bara att Irving är "revisionist", vilket påstås vara detsamma som historieförfalskare. Detta är inte stort bättre än att tyskarna på sin tid fick veta att Einstein var en judisk vetenskapsman, något som påstods vara liktydigt med charlatan. Båda påståendena är naturligtvis helt orimliga. Alla historiker är ju "revisionister" mer eller mindre. Vanligare är att en historiker låter sina förutfattade åsikter påverka valet av källor så att objektiviteten går förlorad. Därför behöver all historisk forskning underkastas kritisk granskning, och sådan granskning kan i många fall också redovisas i massmedia. David Irving och Robert Faurisson har reviderat många historiska föreställningar i sina böcker - alltid med omsorgsfull redovisning av källorna. Det borde inte vara svårt att hitta felen i hans framställning. Att bara utan vidare påstå att han saknar all grund för sina påståenden är ett hån mot tittarnas intelligens. Det är också kränkande för Irving, som väl knappast skulle sätta sitt anseende som historiker på spel genom att framföra påståenden utan åtminstone någon grund. Det förefaller också helt misslyckat att behandla revisionisternas forskning i samma program som visar upp nynazister och skinheads. Att forska efter fakta och att skrika slagord på gatan är faktiskt två helt olika saker. De felaktigheter som finns i Irvings skrifter, liksom i Faurissons, Leuchters och Rassiniers, skall påvisas genom saklig kritik. Att Irving blivit anhållen av tysk polis, att Faurisson dömts till böter, att Nelson Mandela dömts till fängelse, att Rami dömdes till fängelsestraff bevisar ju inte att de haft fel i sak. Emile Zola blev dömd till fängelse för vad han skrivit, men han hade ändå rätt i sak. Vem som betalade Leuchters utredning, och Rassiniers eventuella tro på marxismen är också ovidkommande för frågan om de haft rätt eller fel i sina slutsatser och påståenden. En känd historiker har alltså framfört nya rön och nya slutsatser rörande vad som hände i Auschwitz. Med största sannolikhet finns det andra rön som talar mot hans slutsatser och kanske kan även annan kritik riktas mot hans resonemang. Svenska massmedia borde se det som en angelägen uppgift att upplysa allmänheten om såväl Irvings framställning av händelserna som den sakliga kritik som har riktats mot den. Säkert kan också svenska historiker biträda på den sistnämnda punkten. Som tittare och läsare kan man inte vara tillfreds med att påstådda forskningsresultat rörande en så viktig del av andra världskrigets historia avfärdas som vore det skanderade slagord. Radio Islam vill därför dra sitt strå till stacken för att försöka öka allmänbildningen och historiekunskapen, för att på så vis försöka motverka den ökande historielösheten. Som ett första led vill vi därför göra tillgängliga ett flertal dokument om den revisionistiska historieforskningen, däribland Leuchter-rapporten, den första kemiska undersökningen av koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau: |
|
Har staten erövrats och ockuperats av en viss maffia ? Ska svenska staten vara neutral mellan olika intressegrupper i samhället, eller ska den verka för en viss grupp? Ska regeringen ansvara för en judisk historieskrivning och driva en statlig judlsk propagandisktisk hemsida ("levande historia")? Har regeringen denna "befogenhet"?
"Om endast en version av det historiska förloppet är tillåten, har folk inget starkt skäl att tro på dess sanningshalt. Ett påstående som behöver lagens skydd kan man misstänka är en myt."
"Om man inte får diskutera och ifrågasätta förintelsen så upphör den att vara ett historiskt faktum, då blir det som en dogm och överförs till den mytologiska sfären."(Jan Hjärpe:professor, teolog, Islamolog vid Lunds universitet, under hans vittnesmål i rättegången mot Radio Islam.)
"Det skall bli ränta på skuldkänslor."(Tikkanen i DN 1987-12-21) |