"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
(G. B. Shaw)

HOME

 

Ahmed Rami är författare och chefredaktör för Radio Islam. Hans (hos Kultur Förlag) utgivna böcker är: Vad är Israel?, 1988, Ett liv för frihet, 1989, Israels makt i Sverige, 1989 och Judisk häxprocess i Sverige, 1990.

Ahmed Rami har, i Sverige, dömts till 6 månaders fängelse enbart för sina åsikter. Västeuropa och Sverige "utvecklas" mot fler och fler förbud, åsiktsförtryck, maktkoncentration och diktatur.

Ramirättegången - handlar om yttrandefriheten i Sverige, om den judiska rasismen, om Palestinakonflikten och om den s.k. "Förintelsen". Vi publicerar här domen och alla de av Stockholms tingsrätt fällda uttalanden, i sina sammanhang, och professorerna Bergmans och Hjärpes vittnesmål (som försvarets vittnen) i rättegången samt Ahmed Ramis granskning av Tingsrättens dom, professorerna Weibulls, Kleins, biskop Stendahls och överrabbinen Narrowes vittnesmål (som åklagarens vittnen). Här återges intressanta och viktiga ställningstaganden, om principfrågor beträffande yttrandefriheten, från Jan Myrdal, Hans Schöier, Cohn-Bendit, Noam Chomski, Folket i Bild Kulturfront och från forskare vid Stockholms och Uppsala universitet. Mycket intressanta dokument om den längsta rättegången, på länge i Sverige, som ägde rum mellan den 4/9/1989 och 14/11/1989.

 

"Om man inte får diskutera och ifrågasätta förintelsen så upphör den att vara ett historiskt faktum, då blir det som en dogm och överförs till den mytologiska sfären."
(Jan Hjärpe: professor, teolog, Islamolog vid Lunds universitet, under hans vittnesmål i rättegången mot Radio Islam.)
 

"Det skall bli ränta på skuldkänslor."
 ( Tikkanen i DN 1987 12 21)

Varför dömdes Ahmed Rami?

Istället för att bemöta kritiken - i sak - mot deras religion och politik, vänjer sig judarna vid att - istället - ropa efter polisen så snart de blir emotsagda i den offentliga politiska debatten.

 

Innehåll:

De fällda 18 uttalandena:

 

MARX (själv jude)

OM JUDENDOMEN

[JK:s stämningsansökan: Aktbilaga 2, punkt 8 och punkt 15 från sändningen av den 9/9/88. Detta här fällda uttalande av Karl Marx har - i en annan sändning - aktb. 10 p.21 - frikänts av juryn!!]

***

När argumenten tryter hos sionisterna, i sakfrågorna, tillgriper de invektiv och slag under bältet i den politiska debatten, som ett debattrick. Genom att kalla sina motståndare för "antisemiter" så tror sionisterna att de kan sopa under mattan dagens verkliga problem. För de sionistiska judarna är Jesus, profeten Muhammed, Luther, Marx och alla som har haft kritiska åsikter, mot judendomen, "antisemiter". För de sionistiska judarna är kristendom, Islam, höger, vänster och alla andra ideologier och religioner, i sin kritik mot judarna, antisemitiska. Den judiska sionistiska tidskriften "Judisk Krönika" hade förra året publicerat ett temanummer som ville göra Karl Marx ansvarig för en påstådd förment antisemitisk tradition inom vänstern. Man ska också lägga märke till att sionisterna aldrig har försökt ta reda på om orsaken till judefientlighet inte har sin grund i själva den judiska läran och traditionen. Judemdomen, själv, är antikristen, antiislamisk, antipalestinsk och antimänskligheten. Den är rasistisk, chauvinistisk och intolerant. Ska inte toleransen vara ömsesidig mellan människor och grupper? För att avfärda Karl Marx, som själv var jude men kritisk mot den judiska traditionen, och det får man ju inte vara, så publicerade "Judisk Krönika" ett utdrag ur Karl Marx bok, som har titeln "Om judefrågan".
Judisk krönika (organ för de judiska församlingarna i Sverige i septembernumret 1987). Detta utdrag publicerades också i tidskriften Clarté nummer 4, 1987. Här följer Marx' åsikter om judendomen:

***

"Frågan om judens förmåga att frigöra sig blir för oss frågan vilka särskilda samhälleliga element som måste övervinnas för att judendomen skall kunna avskaffas. Förmågan hos dagens judar att frigöra sig avspeglar nämligen judendomens förhållande till frigörelsen i dagens värld. Detta förhållande är med nödvändighet en följd av judendomens särskilda ställning i dagens förslavade värld...
Låt oss inte söka judens hemlighet i hans religion utan låt oss söka religionens hemlighet i den verklige juden.
[Aktb.2, p8, 9-9.88] Vad är judendomens världsliga grundlag? Det praktiska behovet, egennyttan. Vilken är judens världsliga kult? Schackrandet. Vilken är hans världslige Gud? Pengarna. Nåväl? Frigörelsen från schackrandet och pengarna, alltså från den praktiska verkliga judendomen vore hela vår tids frigörelse.

En organisation av samhället, som skulle upphäva förutsättningarna för schackrandet, alltså möjligheterna till schackrande, skulle göra judendomen omöjlig. Judendomens religiösa medvetande skulle upplösas som en fadd lukt i samhällets verkliga livsluft. Men när juden å andra sidan betraktar detta sitt praktiska väsen som ett intet och kämpar för att bli det kvitt, strävar han efter att komma från sin tidigare utveckling och arbetar blott och bart för sin mänskliga frigörelse. Därmed strävar han mot det högsta praktiska uttrycket för människans alienation från sig själv.
Vi ser alltså i judendomen ett allmänt nutida antisocialt element, som genom den historiska utveckling, som judarna på detta olyckliga sätt med iver deltagit i, drivits till sin nuvarande extrem, till en extrem som med nödvändighet måste leda till detta elements undergång.
Judarnas frigörelse är i sista hand mänsklighetens frigörelse från judendomen...
Vilken var den djupaste grunden för den judiska religionen? Det praktiska behovet, egoismen.
Judens monoteism är därför i verkligheten de otaliga behovens polyteism, en polyteism som t o m gör skithuset till ett objekt för den gudomliga lagen. Det praktiska behovet, egoismen är det borgerliga samhällets princip och framträder i ren form så snart som det borgerliga samhället fullständigt avskilt den politiska staten från sig. Det praktiska behovets och egennyttans Gud är pengarna. Pengarna är Israels nitälskande Gud, som inte tål några gudar jämte sig. Pengarna förnedrar alla människors gudar - och förvandlar dem till handelsvaror. Pengarna är det allmänna, för sin egen skull instiftade värdet på alla föremål. De har därför berövat hela världen, människornas värld såväl som naturen, deras egenvärde. Pengarna har blivit det mänskliga arbetets och hela den mänskliga tillvarons väsen, och de har gjort människan främmande för sig själv och andra. Men detta främmande väsen behärskar människan, och hon tillber det.
Judarnas gud har sekulariserats, han har blivit en Gud för denna världen. Myntet är judens verklige Gud. Hans himmelske Gud är bara ett nödmynt.
Den åskådning, enligt vilken naturen skall läggas under privategendomens och pengarnas herravälde, innebär det verkliga föraktet, den praktiska nedvärderingen av naturen. Nedvärderingen av naturen förekommer förvisso i den judiska religionen, men där får den inga praktiska konsekvenser... Vad som är abstrakt i den judiska religionen, föraktet för teori, konst, historia, för människan som självändamål, det har blivit penningmänniskans verkliga medvetna ståndpunkt och hennes dygd. T o m de närmaste relationerna mellan människorna, mellan man och kvinna o s v blir till en handelsvara! Kvinnan schackras bort. Judens chimära nationalitet är köpmannens, överhuvud penningmänniskans nationalitet...
Kristendomen har uppstått ur judendomen. Den har åter upplöst sig i judendomen.
Den kristne var från början den teoretiserande juden, juden är därför den praktiske kristne och den praktiske kristne har åter blivit jude.
Kristendomen hade bara ögonskenligen övervunnit den verkliga judendomen. Den var för förnäm, för spiritualistisk för att kunna besegra det praktiska behovets råhet, och den dunstade bort i den blå rymden. Kristendomen är judendomens sublima tanke, judendomen är den gemena nyttoanvändningen av kristendomen. Men denna nyttoanvändning kunde bli allmän först sedan kristendomen som den färdiga religionen teoretiskt hade fulländat människans alienation från sig själv och naturen... Den kristna salighetsegoismen slår i sin utvecklade praxis med nödvändighet över i den judiska kroppsegoismen, det himmelska behovet i det jordiska, subjektivismen i egennyttan. Vi förklarar inte judarnas seghet ur deras religion utan tvärtom ur deras religions mänskliga grund, ur det praktiska behovet, egoismen.
Eftersom judens verkliga väsen allmänt förverkligats och förvärldsligats i det borgerliga samhället, så kan det borgerliga samhället inte övertyga juden om overkligheten i hans religiösa väsen, som ju inte är mer än den ideala utformningen av det praktiska behovet. Vi finner alltså den nutida judens väsen inte bara i Moseböckerna eller i Talmud utan i dagens samhälle, inte som ett abstrakt utan som ett högst empiriskt väsen, inte bara som judens inskränkthet utan som samhällets judiska inskränkthet.
Så snart som det lyckats samhället att bli kvitt judendomens empiriska väsen, schackrandet och dess förutsättningar, så blir juden otänkbar eftersom hans medvetande inte längre har något objekt, eftersom judendomens subjektiva basis, det praktiska behovet, förmänskligats, eftersom konflikten mellan människans individuellt mänskliga och hennes samhälleliga existens upphävts."

Det var Karl Marx' syn, på judendomen, som det publicerades i Judisk Krönika och i Clarté 1987. Det gäller nu att diskutera om Marx har rätt eller fel, och inte bara att avfärda honom som en "antisemit". Ordet "antisemit" har blivit bara ett sionistiskt vulgärt skällsord eller ett judiskt listigt debattrick. I boken, "Vad är Israel?", avslöjas bl a hela den judiska bluffen och debattricket. Boken avslöjas också hela den sionistiska komplotten mot Palestina, mot det palestinska folket och mot världsfreden. [Utdrag från Sthlms tingsrätts utskrifter av de åtalade radioprogrammen Akt B8-4-89, Aktbil. 77].

JUDINNAN GRADIN

OCH DEN JUDISKA STATEN

[Aktbilaga 2, p 15. Det är samma uttalande (som sändes i repris) och fälldes: Aktb. 10 p 25: alltså båda fälldes medan Marx' två gånger sända uttalande fälldes i det ena och frikändes i det andra!]

Jag ska här ta upp den sionistiska propagandans grepp om den svenska opinionen för att stödja banditstaten Israel, denna judiska rasiststat som är en inkräktar- och ockupationsmakt. De flesta svenskar är nog inte medvetna om att Israel har ett starkt grepp om de stora svenska partierna. Hur sionisterna - efter förebild i USA - söker helt binda upp de politiska partierna i Sverige att stödja den judiska ockupationsstaten Israel det framgår bl a av en artikel i pingströrelsens prosionistiska organ, tidningen Dagen av den 13 september 1988, alltså strax innan svenskarna skulle gå till val. Där rapporteras att något, som kallas "Solidaritetskommittén för Israel" och "Samfundet Sverige-Israel", anordnat en så kallad "debatt" i Stockholm med företrädare för alla riksdagspartierna utom VPK och miljöpartiet, eftersom dessa båda partier anses vara propalestinska eller i varje fall inte prosionistiska.
Samtliga företrädare, för socialdemokraterna, folkpartiet, moderaterna, centern och förstås KDS, var rörande överens om, som det fräckt heter, att "en ensidig kritik mot Israel inte gynnar en fredlig utveckling i området".
Företrädarna för de proisraeliska partierna, i den av sionisterna arrangerade bekännelseträffen, var följande:

utrikeshandelsministern Anita Gradin, socialdemokraterna
Hadar Cars, folkpartiet
Lennart Daléus, centern
Dan Ericsson, KDS
Och som samtalsledare fungerade en av sionismens många nyttiga idioter, den före detta folkpartistiska riksdagsledamoten Bonnie Bernström.
Det mest anmärkningsvärda är väl ändå vad socialdemokraternas Anita Gradin hade att säga. Det hör till saken att hon har utnämnts till årets Kvinna av Världssionistiska kvinnoorganisationen. Hon är en dubbelsionist - och återfinns mitt i den svenska regeringen där hon har en statsrådspost som utrikeshandelsminister. Något som måste betraktas som en skandal och en skamfläck för det socialdemokratiska partiet för att inte säga en direkt säkerhetsrisk. Anita Gradin företräder nämligen inte Sveriges intressen utan Israels - och detta framgår av hennes utlåtanden i Dagen där hon säger bl.a. följande:"Vi har själva mycket att lära av Israel, till exempel i fråga om omhändertagande av invandrare, för att inte tala om vårt gemensamma kulturarv."!

Sverige, skulle alltså ta hand om invandrare som Israel gör! Vad menar Anita Gradin med detta? Att Sverige bara skall ta emot judar som invandrare? För det är ju vad Israel gör! Eller menar hon att Sverige också skall köra ut landets egna invånare, svenskarna, på samma sätt som Israel kört ut landets ursprungliga invånare palestinierna? Menar hon att Sverige skall ockupera ett grannland, till exempel Norge, liksom Israel har ockuperat Västbanken och Gaza och beskjuta och tortera fredliga vapenlösa demonstranter? Menar Anita Gradin att Sverige - som Israel gör - skall bomba flyktingläger i grannländerna och med cyniskt hyckleri kalla detta för kamp mot internationell terrorism?
Israel som föredöme för Sveriges invandrings- och flyktingpolitik, det vore i praktiken en återgång till den mest barbariska erövringspolitik från stenåldern fast med toppmoderna förintelsevapen, såsom gasgranater och höghastighetsvapen mot värnlösa civila, en krigisk roffar-, rövar- och mördarpolitik!

Och detta är alltså vad en socialdemokratisk före detta invandrarminister och nuvarande utrikeshandelsminister - denna sionismens årets Kvinna, Anita Gradin, - rekommenderar! Kan den judiska fräckheten och gemena verklighetsförfalskningen gå längre?
Sedan, i en gemensam deklaration, förklarar denna sionismens Anita Gradin tillsammans med folkpartiets Hadar Cars följande:
"I många länder finns en tilltagande antisemitism. Därför är det extra viktigt att det finns en judisk stat (Israel). Det är en omistlig tillgång på jorden."!!!
En veritabel banditstat som erövrat ett annat folks land och som suger ut och förtrycker kvarvarande palestinier, en stat som konsekvent bryter mot alla FN-deklarationer och alla FN-resolutioner om en fredlig uppgörelse med palestinierna, en stat som hart när varje vecka bombar värnlösa palestinier i flyktingläger i grannlandet Libanon, en stat som i hemlighet och i samverkan med Sydafrika tillverkar kärnvapen. En stat som genom sina judiska lobbygrupper (i alla länder) tilltvingar sig miljarder dollar årligen och mängder av sofistikerade förintelsevapen. En stat som utbildar dödsskvadroner åt centralamerikanska våldsdiktaturer - denna exempellösa banditstat förklaras av Anita Gradin och Hadar Cars vara: "en omistlig tillgång på jorden"! Man tar sig för pannan och frågar om man hamnat på ett dårhus! Det är dåraktigt, det är lögnaktigt. Det är typiskt sionistiskt och ingår som ett led i den fullständigt förvända sionistiska lögnpropagandan! Man kan bara sucka och tycka att det ändå är bedrövligt att denna sionistiska propagandist, Anita Gradin, skall ingå i den socialdemokratiska regeringen! Hon är Israels agent i Sverige!

DEN JUDISKA FRÄCKHETEN

[Aktb. 2, p 15 och Aktb. 10, p 25, 24/9/1988, 21/11/88.]

Jag ska nu tala om den judiska fräckheten som judarna själva - på hebreiska och sinsemellan - kallar chutzpeh, en sådan fräckhet som överstiger gojims (icke-judarnas) fattningsförmåga, eftersom gojim har uppfostrats med en viss anständighet som t ex att det är fult att ljuga och att självberöm är skryt som luktar illa mm. Innan jag kommer in på två exempel på judisk fräckhet hos två rabbiner, den i USA verksamme judiske rabbinen Avi Weiss och den från USA till Stockholm importerade överrabbinen Morton Narrowe, så måste jag erinra om att judisk fräckhet är själva livsvillkoret för sionismen: utan oerhörd fräckhet ingen sionism.

1. Att judarna enligt sin egen tro och heligaste bok, Torah, de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet, anser sig vara och ha stöd för att de är Guds eller Herrens utvalda egendomsfolk, förmer än alla andra folk med rätt att härska över andra folk genom att döda eller bedra dem. Detta är ju en gränslös fräckhet, chutzpeh, en judisk fräckhet! Jag hänvisar här till andra Mosebok kap.19 vers 5!

2. Att judarna anser sig ha rätt att stjäla andra folks land, mörda och fördriva detta lands inbyggare, som ju fallet var - enligt judendomens Torah och heliga Bibel - när Israels folk rövade till sig Kanaans land, det nuvarande Palestina, och till på köpet på sin Guds och Herres befallning och med hans välsignelse och stöd. Detta är ju en sagolik fräckhet, i synnerhet när detta röveri och dessa folkmord maskeras som religion med ett prästvälde, rabbinerna, och särskilt heliga kultplatser, synagogorna, som judarna begär särskild respekt och aktning för i namn av religionsfrihet. Sådan fräckhet överstiger vanliga och anständiga människors fattningsförmåga. Detta är bara inte möjligt tror folk. Men för judarna finns det inget bedrägeri och ingen svindel som inte är möjlig. Ändamålet helgar judarnas medel, också bedrägeri mot gojim.

3. Att judarna faktiskt tror och verkar för att erövra hela världen och döda alla som motstår ett judiskt världsherravälde och förslava alla de andra folken samtidigt som judarna talar om rättvisa och fred. Detta är ju en fullkomligt makalös fräckhet som inga anständiga människor tror är möjlig. Men detta är judendom och detta är sionism. Läs vad judarnas störste profet i deras heliga Bibel, profeten Jesaja, säger i kapitel 60 med rubriken Sions kommande härlighet vers 12:"Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås, ja, sådana folk skola i grund förgöras." Här framgår ju klart vad de är ute efter med sin sionism, Sions kommande härlighet, ett judiskt världsherravälde med andra folk dödade eller förslavade!

4. Att judar som i ett par tusen år levt i olika länder, huvudsakligen Europa, med ett medborgarskap i dessa olika länder och som talar dessa olika länders språk och - åtminstone i stort sett - anpassat sig till dessa olika länders kultur och sedvänjor förklarar att de är ett folk med Palestina - bibelns Kanaans land - som sitt så kallade hemland och förklarar självsvåldigt att de har rätt till detta land, rätt att invadera detta land Palestina och rätt att döda eller fördriva landets invånare, palestinierna! Enbart detta är ju en fullkomligt otrolig fräckhet, judisk fräckhet, som övergår vanligt anständigt folks fattningsförmåga. Detta är sionismen! Tänk om andra folk skulle förklara något motsvarande: Nord - och Sydamerikas indianer skulle utplåna USA, Kanada och alla de många latinamerikanska staterna och driva iväg alla vita och andra invandrade folk eller döda dem och säga att de har gudomlig och mänsklig rätt till detta! Och om man går ännu längre tillbaka i historien - judarna gör ju anspråk på ett land som deras förfäder skulle ha haft för över två tusen år sedan - ja, då skulle italienarna återupprätta Romarriket och förklara alla medelhavsländer och dessutom Frankrike, Belgien, Holland, England, södra Tyskland, Schweiz, Österrike, Bulgarien, Rumänien och så vidare som romerska provinser med romerska ståthållare. Hela tanken om att vrida historien tillbaka två tusen år eller ännu längre - ty redan på Jesu tid levde flertalet judar utanför Palestina som ju då var en romersk provins - är så absurd och så alltigenom orimlig. Men judisk fräckhet förnekar sig inte. Sionisterna har med list, våld och terror tilltvingat sig palestiniernas land och fått mängder av andra stater, däribland snälla Sverige, att försvara judarnas rätt till det ockuperade Palestina, den judiska staten Israel! Ty kom ihåg, hela Israel är det ockuperade Palestina!

5. Och inte nog med att de judiska sionisterna faktiskt har lagt beslag på Palestina och med hjälp av utländskt kapital byggt upp sin judiska stat Israel till en veritabel vapenarsenal med bland annat hemliga kärnvapen och missiler, i nära samarbete med en annan rasiststat, apartheidens Sydafrika, sionisterna bygger även målmedvetet upp femtekolonnstyrkor och agenturer åt detta Israel i alla länder där det bor judar - flertalet judar bor ju inte alls i denna judiska inkräktar- och ockupationsstat Israel utan huvudsakligen i USA, i Sovjet och i Västeuropas stater liksom i många andra stater i världen - och alla dessa judar - i diasporan som de själva säger - organiseras av Israel som Israels agenter och utan att dettaens får påtalas i opinionsmedia, eftersom judarna då med ett unisont galltjut skriker om "antisemitism" och annalkande judeförföljelser och judemord,vilket är ett effektivt sätt att styra opinionen och sätta munkav- le på alla oppositionella.

Därför har sionisterna också sett till att skaffa sig makt och inflytande över alla opinionsmedia i västvärlden, pressen, radion, televisionen, filmindustrin, teatern, bokproduktionen och så vidare som går sionismens, alltså Israels, ärenden eller i varje fall inte protesterar mot sionismen och dess förehavanden! Vad är väl detta om inte judisk fräckhet, en chutzpeh så oerhörd att vanligt anständigt folk bara inte fattar att sådan fräckhet är möjlig.

Eftersom flertalet människor i Sverige liksom i andra västländer har blivit så totalt indoktrinerade och hjärntvättade av den sionistiska propagandan, så är det nödvändigt att upprepa dessa grundläggande fall av judisk fräckhet: att judarna anser sig vara ett herrefolk, ett utvalt Gudsfolk, att judarna anser sig ha rätt till palestiniernas land där de "tror" att de bodde för två tusen år sedan och aldrig då som enda folk, att judarna faktiskt - enligt deras egen tro - är ute efter ett världsherravälde där alla andra folk är deras slavar, och att judarna med sin sionism erövrat inte bara Palestina utan där byggt upp en väldig krigsmaskin med utländskt kapital och dessutom håller sig med femtekolonnare och agenter för Israel i andra länder. Fräckheten ligger inte minst däri att Sverige och många andra västländer, särskilt USA, har fallit till föga för denna judiska fräckhet.

De sionistiska judarna - som vill tvinga omvärlden att stödja den sionistiska ockupationen av Palestina - är klart och avsiktligt ute efter att upprätta "ett Stort Israel" !

"JUDEA HOLIDAY INN"

Låt mig så nämna några konkreta exempel på typisk judisk fräckhet! Det första fallet: rabbinen Avi Weiss. Denne rabbin Avi Weiss verksam i USA begav sig till New Orleans i den sydliga delstaten Louisiana i mitten av augusti för att närvara vid det republikanska partiets nationalkonvent där man skulle utse vice presidenten George Bush till republikanernas presidentkandidat inför 1988 års presidentval i USA. Rabbinen Weiss är anhängare av Gush Emunim, en sionistisk organisation, som mycket energiskt , mycket påstridigt och mycket öppet förklarar att Västbanken är Guds löfte till judarna som på inga villkor får bli - vad det är - det vill säga palestinskt utan måste vara rent judiskt. Denne rabbin Weiss blev mäkta upprörd i sin innersta judiska känslor, när han tog in på ett motell strax utanför New Orleans och fann att detta motell hade namnet West Bank Holiday Inn. Detta betyder helt enkelt att det är ett värdshus för semesterfirare beläget på västra stranden av den stora floden Missisippi, och har alltså inget i sak att göra med Västbanken, det vill säga västra Jordanstranden i Palestina. Men rabbinen Weiss, som den fanatiske jude han är, blev mycket förtörnad och tog våldsam anstöt. Rabbinen Weiss sökte därför upp ägaren till detta motell och begärde att man snarast skulle byta ut detta, som han sade, skändliga namn till Judea and Samaria Holiday Inn. För judarna finns nämligen inte Västbanken eller västra Jordanstranden, eftersom denna benämning döljer att detta är helig judisk mark som med biblisk benämning heter Samarien och Judéen. Rabbinen Weiss har med sin judiska lobbygrupp redan arbetat hårt för att tvinga ägarna till detta motell att byta namn till Judea and Samaria Holiday Inn.

Från arabiskt - amerikanskt håll har man gjort följande kommentar:

Om denne rabbin Weiss lyckas i sitt uppsåt, blir det med all sannolikhet ett prejudikat och vi kommer att få se energiska judar överallt som i alla länder där det finns en flod yrkar på att varje krog och varje firma uppkallad efter vänstra flodstranden byter namn till Judea och Samaria, och Rive Gauche, Vänstra stranden i Paris måste då naturligtvis heta Judéen och Samarien, alltså hela området med studentkvarteren Quartier Latin måste då också byta namn till judiska kvarteren! Och om de arabiska studenterna i Paris skulle protestera och säga att de inte vill finna sig i detta, skulle de förstås bemötas med hetsiga demonstrationer av de judiska som anklagar dem för antisemitism och att vilja driva judarna ner i floden Seine!

"SVERIGE BÖR BE OM URSÄKT"!

Låt mig så övergå till det andra exemplet på konkret judisk fräckhet och detta i Sverige. I en insändare i Dagens Nyheter onsdagen den 21 september 1988 under rubriken Sverige har aldrig bett om ursäkt skriver den från USA importerade överrabbinen i Stockholm, Morton H Narrowe, att det var fräckt och oförsynt av Sveriges utrikesminister Sten Andersson, kabinettssekreterare Pierre Schori och ambassadören på UD Torsten Örn att kräva att Israels regering borde be om ursäkt för Israels mord på FN-medlaren och juderäddaren greve Folke Bernadotte för 40 år sedan.

Observera nu noga, vad den judiska församlingens överhuvud i Stockholm, överrabbinen Morton H. Narrowe verkligen säger, ty det är så obetalbart i sin judiska fräckhet att man bara inte tror att det kan vara sant: en judisk rabbin, importerad från USA för att styra den judiska församlingen i Sveriges huvudstad, läxar upp ledande representanter för Sveriges regering för att de ger uttryck åt sitt - och svenska folkets - stora bestörtning över att den judiska staten Israel i TV släpper fram Folke Bernadottes mördare som inte bara stolt bekänner att de utfört mordet utan sedan också förklarar att dessa mördare utfört - vad de kallar - en vällovlig avrättning, därför att de anser att ett sådant mord skall upprepas, om FN försöker att genomdriva en delning av Israel, så att de sedan 1967 av Israel ockuperade Västbanken, Gaza och östra Jerusalem skulle utgöra en palestinsk stat - och Israels nuvarande regering har tigit och därmed samtyckt. Lägg märke till, att Israels regeringschef, premiärministern Yitshak Shamir var en av dem som gav order om mordet på FN-medlaren Folke Bernadotte! Denne Shamir har aldrig straffats, tvärtom har han gjort lysande politisk karriär och innehar den judiska statens högsta ämbete! Och nu jämrar sig överrabbinen i Stockholm över att den svenska regeringen finner anledning att rikta en allvarlig förebråelse till Israels regering! Kan fräckheten gå längre? Jo, då, vänta bara! Det är inte slut med detta!

Överrabbinen Narrowe tar nu Sverige i upptuktelse för att Sverige inte har, som denne fräcke jude har mage att säga, bett om ursäkt för att Sverige för ett halvt århundrade sedan inte tog emot alla judar från Tyskland, eftersom Sverige bad de tyska myndigheterna att stämpla ett J i de tyska judarnas pass, så att de svenska myndigheterna kunde skilja agnarna från vetet eller judar från icke-judar. Överrabbinen Narrowes fräckhet består däri, att han rimligtvis måste känna till vad hans företrädare som överrabbin i Stockholm, Marcus Ehrenpreis och andra samtida judar då - för 50 år sedan - krävde, nämligen ett stopp för den judiska invandringen till Sverige från Tyskland. Det var alltså en direkt uppmaning från ledande judiskt håll i Sverige till den svenska riksdagen och regeringen som var orsaken till att Sverige fattade beslut om att stoppa ytterligare judisk invandring från Tyskland och att svenska regeringen i sin tur bad Tyskland att stämpla ett J i de tyska judarnas pass. Och nu kommer den fräcka från USA importerade Morton H. Narrowe och säger i DN att "Sverige var delansvarigt för tusentals mördade judar som dog på grund av att dåtidenssvenska regering aktivt ingrep i ett historiskt skeende", när det verkliga förhållandet var den svenska regeringen då rättade sig efter judiska krav. Om någon är medskyldig till att tusentals judar dog, så är det självfallet de ledande svenska judarna med den dåvarande överrabbinen Marcus Ehrenpreis i spetsen! Alltså, också de som följer judiska uppmaningar anklagas för medskyldighet till andras brott, när det så passar judarna! För övrigt är det inte alls fastställt att några tusentals judar dog därför att de inte fick komma till Sverige - lika litet som det är dokumentärt fastställt att sex miljoner judar mördades i gaskammare som den sionistiska propagandan ideligen trumpetar ut som ett slags medlidandeargument för att de sionistiska judarna skall ha rätt att lägga beslag på palestiniernas land, Palestina.

För att till sist återvända till överrabbinen Narrowe, så märker man hur den monumentala judiska fräckheten hos honom - på ett mycket typiskt sätt - blandas med inställsamt smicker. Så här säger överrabbinen i sitt inlägg i DN den 21 september 1988:

"Bernadotte får inte glömmas. Han var en stor hjälte, men han var också endast en enskild person för vars död en ursäkt utfärdats av dåvarande Israels regering, även om mordet begicks av en extrem terrorgrupp som stod utanför den israeliska regeringens kontroll."

Observera här hur denne hale och alltigenom falske judiske överrabbin med glidande formuleringar söker försvara det skändliga mordet på den högt respekterade svenske FN-medlaren Folke Bernadotte:
För det första säger överrabbinen, att Bernadotte - som han typiskt nog berövar sin fulla identitet genom att utesluta hans förnamn Folke - "endast var en enskild person". Men detta är ju just vad han inte var: Folke Bernadotte var ju FN-medlare och representerade sålunda de Förenta Nationerna och faktiskt även den då nyligen utropade judiska staten Israel.

För det andra söker överrabbinen dölja att Folke Bernadotte kallblodigt och mycket avsiktligt mördades. Istället talar överrabbinen om hans "död" som om han förolyckades! För det tredje påstår överrabbinen Narrowe att det judiska mordet på Folke Bernadotte ledde till att "en ursäkt utfärdades av dåvarande Israels regering" och tillägger "även om mordet begicks av en extrem terrorgrupp som stod utanför den israeliska regeringens kontroll". Därmed vill överrabbinen säga att den dåvarande isreliska regeringens ursäkt, som var uteslutande rent formell, och som kom först efter påstötningar från FN och en enad världsopinion, i själva verket skulle ha varit mycket generös och egentligen obehövlig. Att hävda något dylikt är en gränslös fräckhet. Förargligt nog för överrabbinen Narrowe är det att samma dag som hans insändare publicerades i DN, den 21 september 1988, så var på DN:s utrikessida en artikel införd av tidningens Israelkorrespondent, Nathan Shachar med rubriken Kraftigt angrepp på Shamir, där ett referat ges av en artikel i den israeliska tidningen Ha'aretz, där denna israeliska tidning bland annat skriver:

"Låt vara att Shamir inte alls är upprörd över bekännelserna (i israelisk TV) om hans medverkan, men han vilseleder allmänheten när han säger att mordet på Bernadotte utfördes 'under den underjordiska tiden'. Mordet ägde rum fyra månader efter staten Israels tillkomst, en stat vars rättsapparat hade kunnat döma dem (Shamir och kompani) till livstids fängelsestraff om man hade haft tillgång till dessa bekännelser." - Ett tidningshopkok, säger Shamir föraktfullt om allt detta! "Denna likgiltighet för lagen, för människoliv och för moraliska värden är på väg att bli vår undergång.", avslutar den israeliska tidningen Ha'aretz' ledarskribent Joel Marcus.

Vad säger väl Stockholms överrabbin Morton H Narrowe om denna svidande vidräkning med Israels premiärminister Yitshak Shamir, en av FN-medlaren Folke Bernadottes mördare? Vill kanske överrabbinen beskylla den israeliska tidningen Ha'aretz ledarskribent för avskyvärd "antisemitism"? Man bör här lägga märke till att överrabbinen talar om att "mordet begicks av en extrem terrorgrupp som stod utanför den israeliska regeringens kontroll" när det i själva verkat var så - som den israeliska tidningen Ha'aretz säger - att "mordet ägde rum fyra månader efter staten Israels tillkomst" och att denna judiska terrorgrupp, Sternligan, hade medlemmar som ingick i den israeliska folkförsamlingen, knesset, och dessutom har bevisats agera i mordet på Folke Bernadotte med den dåtida israeliska regeringens samtycke. Och en av Sternligans medlemmar och en av dem som mördade Folke Bernadotte, en viss Israel Eldad, säger till DN:s korrespondent i Israel, Nathan Shachar följande:

BEN - GURIONS LIVVAKT

"Till och med David Ben-Gurion, Israels premiärminister 1948 till 1963, skriver i sina memoarer att 'påståendet att Bernadotte var en brittisk agent var inte helt gripet ur luften'. Dov Joseph, den sionistiske arbetarledaren som Bernadotte var på väg till då han sköts, har en liknande formulering i sin självbiografi".

Den man som sköt det dödande skottet mot Folke Bernadotte var juden Yeshayahu Cohen som senare blev mycket god vän med David Ben-Gurion och fick uppdraget som dennes livvakt sedan Ben-Gurion dragit sig tillbaka från posten som Israels premiärminister, uppger Roni Shaked i den israeliska tidningen Yediot Aharonot, enligt DN:s reporter Nathan Shachar.

DN:s man i Israel berättar också att Folke Bernadottes israeliske förbindelseofficer, kapten Moshe Hillman, hade känt igen mördarna, men att denne jude utsattes för utpressning att tiga om saken. Dock hade denne Hillman underrättat den sedermera så beryktade Moshe Dayan om saken och denne hade då sagt till Hillman:
"Bry dig inte om det här, vi har inte sett något och vi har inte hört något."

Och Hillman höll också tyst om saken. "Idag", säger Hillman, "är jag säker på att deras avsikt var att döda mig också, så att jag inte skulle kunna ange dem."

Sammanfattningsvis är saken helt klar: den judiska staten Israel är skyldig till mordet på Folke Bernadotte. Den judiska terrorgrupp som bär det direkta ansvaret för mordet på FN-medlaren Folke Bernadotte hade hela den dåtida judiska statens ledares samtycke. Och man bör observera att vad som så starkt upprört den svenska regeringen och självfallet den svenska opinionen idag är inte bara själva detta mord på en aktad svensk och en av FN utsedd medlare för fyrtio år sedan, utan att mördarna öppet framträder i TV och hotar med att begå liknande illgärningar ännu en gång mot varje ny FN-medlare och dessutom att en av FN-medlaren Folke Bernadottes mördare var Yitshak Shamir, densamme som idag är Israels premiärminister! Om det gällde ett annat land, så skulle en väldig proteststorm resas och Sverige skulle markera sitt starka ogillande genom att kalla hem sin ambassadör för konsultationer och därmed avbryta de diplomatiska förbindelserna. Men när det gäller den judiska staten Israel med dess starka lobbygrupper, som inkluderar de judiska församlingarna och bland annat överrabbinen i Stockholm Morton H Narrowe, en från USA importerad israelisk agent, så visar man en häpnadsväckande medgörlighet och det största överseende med den monumentala judiska fräckheten!

Efter överrabbinens insändare i DN den 21 september 1988 torde det stå klart att denne är en fräck judisk lögnare och bluffmakare liksom att han är den judiska inkräktar - och ockupationsstaten Israels agent i Sverige liksom den israeliske ambassadören! Bevisen för detta är ju som jag här har visat överväldigande!

Mer om den judiska fräckheten avslöjas och analyseras i boken "Vad är Israel?" [Från Sthlms tingsrätts utskrifter av de åtalade radioprogrammen: Akt. B8-4-89.]

 

ISRAELS STRATEGI

STÄMMER MED SIONS VISES PROTOKOLLS POLITISKA FILOSOFI

[JK:s stämningsansökan: Aktb. 10, p 1, sändes den 1/10/88, om Sions Vises Protokoll. SVP är en skrift som liknar Machiavellis "Fursten". De båda skrifterna innehåller en viss - amoralisk - politisk filosofi. SVP:s filosofi kan förklara den sionistiska rörelsens strategi.]

Ständigt ondgör sig Israel och sionisterna i västvärlden över att skriften Sions vises protokoll fritt får saluföras i de muslimska arabstaterna och att man bland arabiska muslimer uppfattar denna skrift som intressant och informativ för att förstå sionismens starka grepp om politik och opinionsbildning i västvärlden. Jag ställer nu en central fråga som jag så förutsättningslöst och sakligt som möjligt skall söka besvara:
Är verkligen Sions Vises Protokoll en förfalskning av den tsarryska hemliga polisen Ohkranan som sionisterna ständigt påstår? Eller är det också här fråga om en alltför vanlig sionistisk lögnpropaganda?

Först bör följande fastslås: Sions Vises Protokoll utger sig vara ett hemligt protokoll vid Sionistiska Världsorganisationens första kongress i Basel i Schweiz år 1897. Det var hemligt därför att det endast var avsett för en trängre krets av sionistiska ledare och inte avsett för offentligheten, allra minst för icke-judar.

I detta hemliga Sions Vises Protokoll redogöres mycket ingående och cyniskt för hur judiska ledare i olika länder samverkar för att splittra, söndra och undergräva samhällsordningen i alla länder, särskilt i de kristna länder med betydande judiska minoritetsbefolkning, för att på sikt skapa ett judiskt herravälde; för övrigt helt i överensstämmelse med vad som framgår mycket klart i den judiska Bibeln, Gamla Testamentet, till exempel hos den judiska profeten Jesaja 60:e kapitlet med rubriken Sions kommande härlighet, där det i verserna 10, 11 och 12 heter: "Och främlingar skola bygga upp dina murar, och deras konungar skola betjäna dig. Ty väl har jag slagit dig i min förnöjelse, men i min nåd förbarmar jag mig nu över dig. Och dina portar skola hållas öppna beständigt, varken dag eller natt skola de stängas, så att folkens skatter kunna föras in i dig, med konungar i hyllningståget. Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås, ja, sådana folk skola i grund förgöras."

Ett judiskt världsherravälde där andra folk skall underkuvas och vid motstånd förgöras eller förintas är sålunda inget lögnaktigt och förrycktpåstående av illasinnade antisemiter eller judefiender, utan det är en trosföreställning och idé i judarnas egen heliga skrift, i deras Bibel framförd av den störste och flitigast åkallade av deras judiska profeter, av profeten Jesaja.

Också i Torah, judendomens allra heligaste bok, de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet möter vi ofta denna trosföreställning om ett kommande judiskt världsherravälde, så t ex i Femte Moseboken, 33:e kapitlet, vers 29:

"Säll är du, Israel: ja, vem är dig lik? Du är ett folk som får seger genom Herren, genom honom som är din skyddande sköld, honom som är ditt ärorika svärd. Ja, dina fiender skola visa dig underdånighet, och du skall gå fram över deras höjder. "

[Aktb.10,p49] Förhärligandet av judarnas grymhet möter vi också i judendomens heligast skrift, Torah, t ex i Fjärde Moseboken, tjugoredje kapitlet, verserna 22, 23 och 24:

"Det är Gud som har fört dem ut ur Egypten; deras styrka är såsom vildoxars. Ty trolldom båtar intet mot Jakob, ej heller spådom mot Israel. Nej, nu måste sägas om Jakob och om Israel: Vad gör icke Gud! Se, det är ett folk som står upp likt en lejoninna, ett folk som reser sig likasom ett lejon. Det lägger sig ej ned förrän det har ätit rov och druckit blod av slagna män."

Den blodiga hämnden och att Israel skall utså split och tvedräkt hos ett främmande folk lovprisas också på flera stället i judendomens Bibel, t ex hos den judiska profeten Jesaja, kapitel 19, verserna 2, 3 och 4 - och jag citerar där Herren talar i profeten Jesajas mun till sitt utvalda folk, judarna:

"Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier, så att broder skall strida mot broder och vän emot vän, stad mot stad och rike mot rike. Och egyptiernas förstånd skall försvinna ur deras hjärtan, och deras råd skall jag göra om intet: de skola då fråga sina avgudar och signare, sina andebesvärjare och spåmän. Men jag skall giva egyptierna i en hård herres hand, och en grym konung skall få råda över dem, säger Herren, HERREN, Sebaot".

Och i samma kapitel 19, verserna 14, 15, 16, och 17 heter det vidare om hur judarna skall sätta skräck i egyptierna med Herrens hjälp och välsignelse:

"Herren har där utgjutit en förvirringens ande, så att de komma Egypten att ragla, vadhelst det företar sig, såsom en drucken raglar i sina spyor. Och Egypten skall icke ha framgång i vad någon där gör... På den tiden skola egyptierna vara såsom kvinnor, de skola bäva och förskräckas för Herren Sebaots upplyfta hand, när han lyfter den mot dem. Och Juda land skall bliva en skräck för egyptierna. "

Alltså, av enbart dessa autentiska citat från judendomens Bibel framgår det klart och tydligt att allt väsenligt som sägs i Sions Vises Protokoll om hur judarna med list och moralisk upplösning av de icke-judiska folkens samhällen skall tilltvinga sig ett världsherravälde, allt detta återfinns redan som bärande trossatser i judarnas gamla stamreligion i judendomens egen Bibel. Idéerna i Sions Vises Protokoll bygger helt på judendomens egen bibel och är alltså inget nytt och absolut inget elakt eller ondskefullt förtal av de troende judarnas trosföreställningar och föresatser!

Detta är viktigt att ha klart för sig och hålla i minnet, när sionisterna i sin propaganda ständigt jämrar sig över att Sions Vises Protokoll skulle vara en förfalskning av ondskefulla antisemiter som endast är ute efter att förtala judarna för att skapa hets och hat mot dem. Det ondskefulla och cyniskt makthungriga och grymma som tillskrivs Israels folk eller judarna, det framgår klart av judendomens egen troslära, i judarnas egen Bibel, där de prisar och tyr sig till en fasansfullt grym gud som sin Herre! Judar som klagar och jämrar sig så bittert och högljutt över Sions Vises Protokoll som ondskefull antisemitism, borde först och främst gå till rätta med sin egen troslära och Bibel och avskriva dem som en gammal judehetsande dynghög, annars är de helt enkelt inte trovärdiga utan framstår endast som cyniska hycklare.

Låt oss så övergå till själva Sions Vises Protokoll och frågan om det är en förfalskning som sionisterna hävdar alltsedan denna hemliga skrift blev offentlig och i synnerhet efter en längre rättegång om saken i Bern åren 1934 och 1935. Innan jag berör denna rättegång, låt mig redovisa hur dessa Sions Vises Protokoll tillkom, enligt dem som hävdar att det rör sig om äkta, autentiska judiska skrifter, som utgivits av en rysk lärd S A Nilus. Denne Nilus har uppgivit at han fick en kopia av Sions Vises Protokoll i sina händer år 1901 med inskriptionen "Undertecknad av Sions representanter av 33:e graden", alltså av en judisk frimurarorden.

Den som först innehade denna kopia, översatt till franska, var en viss tsarrysk major och greve och domare vid krigsrätten i Sankt Petrograd, Alexej Nikolajevitj Suchotin, hemmahörande i guvernementet Tula i Ryssland. Nilus bekräftar detta i sin bok "Det stora i det lilla". Också Nilus' son har sedan bekräftat saken i en deklaration år 1936, där han intygar att han var personligen närvarande, när greve Suchotin överlämnade dokumentet till hans far.

En ingift släkting till greve Suchotin, Madame Antonia Porfyrjevna Manjakowskij, född Suchotin och änka efter den tsarryske amiralen Manjakowskij och flykting på 30-talet i Jugoslavien, har bekräftat att hon som ung vid många tillfällen besökte greve Suchotins hem och att år 1895, alltså redan två år före Sionistiska världsorganisationens första kongress i Basel, var åsyna vittne till att en kopia av detta hemliga protokoll utfördes av greve Suchotins syster, Vera Suchotin, och hans systerdotter Olga Visjnevetskij, sedermera gift Lotin.

Vera Suchotin dog i samband med de revolutionära oroligheterna i Ryssland, men Olga, gift Lotin, levde ännu på 1930-talet som änka i Paris, fast sinnessjuk på ett nervhem och otillgänglig för en intervju.

Madame Manjovskij, rysk emigrant i Jugoslavien på 30-talet, skrev två böcker, den ena på engelska med titeln "Waters Flowing Eastward" och den andra på franska "Le Juif Notre Maåtre", i vilka ett brev publiceras från Filipp Petrovitj Stepanoff, som var den heliga synodens prokurator i Moskva under tsartiden, till en amerikansk författarinna Louise Fry. I detta brev till Mrs Fry, daterat den 17 april 1927, hävdar Stepanoff att han redan 1895 hade mottagit en avskrift av Sions Vises Protokoll från major Suchotin och han tillfogar att detta skett genom förmedling av en dam i Paris.

Vem denna dam i Paris var har inte varit möjligt att fastställa, eftersom de berörda - Stepanoff och major Suchotin - lovat att inte yppa hennes namn så länge hon var i livet. Det synes i alla händelser uppenbart att en avskrift av Sions Vises Protokoll fanns i Ryssland redan 1895, två år före sionistkongressen i Basel.

Den första publiceringen av denna avskrift skedde vintern 1902/1903 i Moskva, på förlaget Moskoviskija Vidomosti. Den 28 augusti och den 7 september 1903 publicerade den ryska tidskriften "Snamja" en förkortad version av Sions vises protokoll, och år 1905 publicerade Sergej Alexandrovitj Nilus hela Sions Vises Protokoll i sin bok om Antikrist med titeln "Vellkoje v malom i Antichrist kak bliskaja politisjeskaja vosmosjnost". (Det stora i det lilla och Antikrist som politisk möjlighet inom den närmaste framtiden.) En fjärde upplaga av denna bok utgavs 1917 med en ändrad titel till "Blis jest pri dverech" (Han är utanför portarna).

år 1906 hade den ryske författaren George Butmi publicerat Sions Vises Protokoll i sin bok "Oblitjiteljenja rjetsji, vragi roda tsjelovjetsjeskago" (Tal som avslöjar sanningen, Mänsklighetens fiender). En fjärde upplaga av denna bok utkom 1907 i Ryssland.

I övriga Europa förblev dessa Sions Vises Protokoll i flera ryska böcker och tidskriftsartiklar helt okända. Det var först efter första världskriget och bolsjevikrevolutionen 1917 som ryska emigranter spred kännedom om dessa skrifter, till främst USA och Tyskland och därifrån till andra europeiska länder - med påföljd att ledande judar blev mycket oroade och nervösa. Blotta tanken att det fanns ett sionistiskt protokoll som avslöjade en världsomspännande judisk konspiration måste till varje pris misstänkliggöras som skändliga illdåd och protokollen förklaras vara förfalskningar och påhitt av både sjuka och illasinnande hjärnor, paranoida antisemiter.

Den judiska motoffensiven började med att den sionistiska USA-tidningen The American Hebrew den 25 februari 1921 publicerade en intervju av den judiske reportern Isaac Landman med den tsarryska prinsessan Catherine Radziwill som hävdade att Sions vises protokoll var en förfalskning av den tsarryska hemliga polisen Ohkranan i avsikt att söka rättfärdiga antisemitiska förföljelser.

Den 12 och 13 maj publicerade den i Paris utgivna ryska tidningen Posljednije Novosti (Senaste Nyheter) en artikel i två delar av den franske greven Armand du Chayla, där det också hävdades att Sions vises protokoll var en förfalskning.

Samma år, 1921, den 16, 17 och 18 augusti, publicerade ärevördiga Londontidningen The Times en längre artikel av journalisten Philip Graves, där det också hävdades att Sions vises protokoll var en förfalskning med följande påstående som därefter ständigt gått igen hos sionister och andra tanklösa och okritiska anhängare till sionismen: "Dessa s k Sions vises protokoll är ett grovt bedrägeri, utfört av en skamlös och oskicklig litterär tjuv, eftersom det är fråga om en långtgående kopiering av en bok som år 1864 utkom i Bryssel under titeln Dialoger i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu. Denna satiriska pamflett har en viss fransk advokat, Maurice Joly, som författare."

I Times' tre artiklar publicerades flera spalter med parallella paragrafer, hämtade ur de båda böckerna. Alltså dels från Joly's skrift, dels från Sions vises protokoll, för att påvisa överensstämmelsen dem emellan och att den senare utgivna Sions vises protokoll var en kopia av den tidigare skriften av Joly. Vid ett ytligt bedömande syntes det klart att Sions vises protokoll var ett plagiat och därmed en förfalskning.

Times' tre artiklar slutade med att säga:

"Det är endast en önskan att tjäna sanningen som kommit vår tidning att avslöja bedrägeriet, eftersom det är av stor vikt att denna Legend om Protokollen fortast möjligt utrotas. Nu då förfalskningen blivit påpekad och bevisad, måste denna legend nedsjunka i glömskans natt."

Sionisterna triumferade naturligtvis och envisas med att göra det fortfarande, när de ideligen påstår att det skulle vara bevisat att Sions vises protokoll är en eländig förfalskning av allmänt sjuka hjärnor och ondskefulla och fanatiska judehatare. Men så enkelt löses inte problemet. Här ligger, för att använda ett populärt uttryck för skepsis och djupare sanningssträvan, en hund begraven - och faktum är att vidare forskningar efter den verkliga sanningen, inte bara den ytliga, avslöjar mycket av intresse.

Låt oss granska teorin att Sions vises protokoll skulle vara en förfalskning:

1. Att just den för sin vederhäftighet välkända tidningen The Times så utförligt tog upp problemet och gick i god för att Sions vises protokoll skulle vara en förfalskning kan sammanhänga med att just vid tiden gör publiceringen, i mitten av augusti 1921 så skaffade sig den mäktiga judiska bankirfirman Samuel & Samuel ett avgörande ekonomiskt inflytande över The Times. Här kan ha funnits vissa ekonomiska påtryckningar som motiv.

2. Times uppgav, att den föregivna förfalskningen skulle ha upptäckts av - vad man kallar - en tillfällighet, nämligen att en av tidningens korrespondenter i utlandet, närmare bestämt i Konstantinopel, av en ren händelse sammanträffat där med en ryss, som önskade vara anonym och därför kallades Mr X. Denne mystiske Mr X skulle ha gett Times' korrespondent en 57 år tidigare i Bryssel utgiven bok, som utkom i en liten upplaga på ett fåtal hundra exemplar. Därefter skulle Times' korrespondent ha insett att Sions vises protokoll var en eländig kopia - ett plagiat. Att en seriös tidning som Times aldrig klart kunde ange vilka dessa två nyckelpersoner för gåtans lösning var - dels tidningens föregivne korrespondent i Konstantinopel och dels ryssen Mr X, tyder på att något är skumt i saken.

3. De överensstämmande citaten från de båda skrifterna är till innehåll och anda identiska men de är inte bokstavligen identiska, utan i ettdera fallet är det fråga om parafraser, vilket inte bevisar att det nödvändigtvis rör sig om en förfalskning i fallet Sions vises protokoll. Att en viss text till innehåll och anda överensstämmer med en annan text betyder ju inte att det är fråga om ett bedrägeri - predikningar som återgår på något ställe i bibeln och förtydligas och vidareutvecklas av en präst kallas vare sig plagiat eller förfalskning eller bedrägeri. Så är inte heller fallet med till exempel tidningsartiklar, där reportern bygger på uttalanden av olika uppgiftslämnare.

Bibelkunniga judar borde veta att hela texten i Första Mosebok 36 kapitlet verserna 31 och 32 är identiskt densamma som texten i Första Krönikeboken första kapitlet vers 43. - Är det då fråga om ett plagiat här eller en förfalskning eller bedrägeri? Är det inte rimligare att här tala om parafraser. Att man vid olika tillfällen och av skilda författare berättar om samma sak? Enligt vedertagen judisk uppfattning skrevs Första Moseboken av Moses medan Första Krönikeboken skrevs av Esra och Nehemja efter den babyloniska fångenskapen och ungefär 860 år efter Mose död. Om rabbinerna och de troende judarna - liksom den judiska staten Israel i en offentlig deklaration av utbildningsministern i koalitionsregeringen Shamir-Peres hävdar att Gamla Testamentet, judendomens Bibel, är skriven av Gud, så måste de i konsekvensens namn medge att även identiskt samma texter inte behöver innebära att en av texterna är ett plagiat, en förfalskning och ett bedrägeri! Och då måste de även medge att de överensstämmande texterna i Joly's bok Dialog i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu och Sions vises protokoll därför inte betyder att Sions vises protokoll måste vara en förfalskning, ett plagiat och ett bedrägeri!

4. Men vem var då denne Maurice Joly, författaren till boken Dialog i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu? En fransk advokat, uppgavs det i Times! En tysk forskare, Gottfried zur Beck, hävdar att Maurice Joly var av judisk börd och enligt hävdvunnen judisk ritual blev han omskuren under namnet Moses Joel. Han var född 1831 och redan vid 18 års ålder, år 1849, erhöll han en tjänst vid franska inrikesministeriet, enligt memoarer av René Mareuil, som var medlem av Polignacs regering i Frankrike. Maurice Joly, alias Moses Joel, var intim vän med Adolph Isaac Cremieux, den ryktbare grundaren av den stora judiska frimurarorden L'Alliance Israâlite Universelle. Joly skrev diverse pamfletter, men inför eftervärlden kom han alltså att bli ryktbar för sin satiriska skrift Dialog i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu, som egentligen var riktad mot kejsar Napoleon III. Men denna skrift var faktiskt just ett plagiat efter en parafras av en fjorton år tidigare på tyska i Berlin utgiven skrift med samma titel och författad av juden Jakob Venedey, född i Köln i maj 1805 och bosatt i Paris sedan 1835, där även han - liksom senare Maurice Joly - trädde i nära förbindelse med Adolph Isaac Cremieux. Denne Venedey var medlem av den av Cremieux grundade israelitiska världsligan, där det kungjordes att "ett nytt världsligt kungadöme, ett nytt Jerusalem skall härska istället för de störtade kejsarna och påvarna." Alltså, de två skrifter vilkas texter starkt överensstämmer med texten i Sions vises protokoll är båda skrivna av sionistiska judar!

5. Cremieux' israelitiska världsliga i Paris hade en äldre förlaga i Tyskland, nämligen Das Verein für Kultur und Wissenschaft der Juden, där en av medlemmarna var en viss Baruch Levy, som sökte övertyga Karl Marx, själv av judisk börd på både fädernet och mödernet, att ansluta sig. I ett brev till Marx skriver denne Baruch Levy följande:

"Det judiska folket är kollektivt sin egen Messias och skall uppnå herravälde över alla folk genom sammansmältning av andra raser och utplånande av alla gränser - detta är den sanna internationalismen. En universell republik skall upprättas och i denna nya organisation skall Israels folk utgöra det härskande elementet, eftersom just judarna förstår att vägleda och betvinga massorna. Alla folks regeringar skall så småningom halka in i judarnas händer genom proletariatets seger. All enskild förmögenhet skall på så sätt tillfalla Israels furstar - de skall besitta nationernas rikedomar. Detta är uppfyllelsen av en profetia i Talmud, där det heter att vid tiden för Messias' ankomst skall nycklarna till alla folks skattkammare vara i judarnas händer." Det kan här tilläggas att detta överensstämmer helt med vad som sägs hos profeten Jesaja 60:e kapitlet med rubriken Sions kommande härlighet i judendomens bibel, Gamla Testamentet liksom det överensstämmer med huvudinnehållet i Sions vises protokoll.

6. Sions vises protokoll torde först ha nedskrivits på hebreiska och därefter översatts till ryska och franska, innan de kort efter första världskriget väckte sådan våldsam uppmärksamhet. I amerikanen Fry's bok Protokollens författare hävdas att det rör sig om en skrift som i början av 1800-talet utarbetats av Kahal, den hemliga judiska regeringen, och därefter omarbetats av den sionistiske juden Ahad Haam eller Ascher Ginsburg i Odessa i Ryssland. år 1886 grundade denne Ahad Haam ett hemligt judiskt sällskap, Beni Mosheh, Mose söner - och inom denna slutna krets av judar var Sions vises protokoll väl kända. Bland annat har en till USA flyttad rysk jude, Bernstein, intygat 1922 för Henry Fords sekreterare, William Cameron, att han - Bernstein - själv hade läst Sions vises protokoll på hebreiska redan år 1895 i Odessa. Om denna uppgift är riktig, faller det påstående som först framförts av prinsessan Radziwill, att dessa Sions vises protokoll skulle vara en förfalskning av den hemliga tsarryska polisen Ohkranan efter 1905 års revolution i Ryssland.

7. Denna prinsessa Radziwill, vars vittnesmål domstolen i Bern tog för gott, var en synnerligen suspekt person, vilket framkom vid närmare efterforskningar från svarandens sida men som domstolen anmärkningsvärt nog aldrig beaktade. Denna dam som hade gift sig med en prins William Radziwill, skilt sig från honom redan 1914, därefter ingått ett nytt äktenskap med en ingenjör, Karl Emil Kolb, och sedan skilde sig från denne för att ånyo gifta sig, denna tredje gång med en viss Danvin. Denna dams förflutna tyder sannerligen på en milt sagt tvivelaktig karaktär. Omkring år 1900 hade hon inlett ett hastigt förhållande med den stormrike diamantkungen Cecil Rhodes, innan han begav sig till Sydafrika och nuvarande Zimbabwe, som uppkallades efter just denne Cecil Rhodes till Rhodesia. I Cecil Rhodes anda utgav denna dam en tidning, kallad Greater Britain, där hon bl a intervjuade markisen av Salisbury om den politiska situationen i södra Afrika - alltså för 88 år sedan! I denna intervju förklarade Lord Salisbury, att Cecil Rhodes borde utnämnas till den dåtida brittiska Kapolonins premiärminister. Hon visade Cecil Rhodes' privatsekreterare ett skriftligt utlåtande om saken, med Lord Salisburys namnteckning jämte ett telegram som hon skulle ha fått från honom, där han inbjöd henne att intervjua honom. Senare framkom emellertid att telegrammet var falskt; det var prinsessan Radziwill som sänt telegrammet till sig själv. Lord Salisburys namnteckning var en förfalskning och den publicerade intervjun hade aldrig ägt rum.

Men detta var ingen enstaka förfalskningshistoria. år 1901 hade denna dam förfalskat Cecil Rhodes namnteckning på en check till ett värde av 29 000 £ sterling, en summa som idag skulle motsvara c:a 10 miljoner svenska kronor efter närmare 90 års inflation eller penningvärdesförsämring. Saken upptäcktes och hon anhölls och dömdes till 18 månaders tvångsarbete för grovt checkbedrägeri - allt detta återges i boken Cecil Rhodes, his private life, by his private secretary, Philip Jourdan, som utkom i London 1910 och i en annan bok, Cecil Rhodes, the man and his work by one of his private and confidential secretaries, Gordon le Seur, vilken utkom i London 1913.

Men väl ute ur fängelset fortsatte denna äventyrliga dam med sina bedrägerier, bl a arresterades hon i New York för två hotellbedrägerier. Skall denna dam, fast hon en kortare tid lyckades gifta sig med en prins, vara ett vederhäftigt sanningsvittne, när hon påstår att Sions vises protokoll är en förfalskning?

8. Beträffande vittnet greve du Chayla kunde svarandesidan i rättegången påvisa att denne hade ertappats som bolsjevikagent hos den vitryske generalen Wrangel och dömdes till döden för förräderi, men benådades efter påtryckningar från franske ambassadören. Bolsjevikgreven du Chaylas vittnesmål om att Sions vises protokoll skulle vara ett bedrägligt hopkok av den tsaristiska polisen måste starkt ifrågasättas enbart av den orsaken att just denna tes om förfalskad konstruktion tillverkad av den tsarryska regimens polis var den, då nya, bolsjevikiska ryska regimens tes - skriften ifråga brändes också av bosjevikregimen i samma veva som denna bolsjevikregim kungjorde dödsstraff för s k antisemitism och den äldre professor S Nilus genomgick en förskräcklig tortyr av bolsjevikernas hemliga polis, Tjekan.

9. Målsägarna vid rättegången i Bern - de som anklagade Sions vises protokoll för att vara en smutsig förfalskning och som väckt åtalet mot dem som spred denna skrift och utgav den för att vara en autentisk judisk skrift - dessa målsägare var i främsta rummet Judiska Förbundet i Schweiz och Berns Judenhet som till sina experter anlitat en professor i straffrätt vid Basels universitet, dr A Baumgarten och en prosionistisk författare C A Loosli. Först i slutet av oktober 1934, ett år och fyra månader efter det att åtalet väckts, kallade rätten 16 vittnen som företrädde de judiska målsägarna, och den 14 maj 1935 fastställde denna rätt att Sions vises protokoll var en förfalskning och dessutom omoralisk litteratur, eftersom rättens ordförande kategoriskt vägrade att ingående granska sanningshalten av prinsessan Radziwills och greve du Chaylas falska uppgifter utan tog dessa för trovärdiga och sanna. Därmed var denna rättegång i realiteten en fars, vilket ytterligare bekräftades av att domstolen vägrade att höra svarandesidans 40 vittnen. De judiska målsägarna kunde ensamma helt dominera denna process.

10. Först två och ett halvt år efter det att domen hade fallit, närmare bestämt den 27 oktober 1937, kunde en av de svarande som dömts 1935, Silvio Schnell, genom sitt juridiska ombud Hans Ruef få resning i målet, då appelationsdomstolen i Bern beslöt att påbörja en prövning av fallet. De båda försvarsadvokaterna Ruef och Ursprung kunde bland annat påvisa att utskrifterna av de vittnesmål som avgivits från de judiska målsägarna aldrig hade bekräftats med vittnenas beedigade namnunderskrifter och vidare, att de ryska dokument som tillställts rätten av M Loosli i realiteten var obestyrkta kopior av originalen och dessutom att ett flertal fatala felöversättningar gjorts till de åtalades nackdel. Allmänne åklagaren Loder erkände till fullo de båda försvarsadvokaternas invändningar som fullt berättigade. Den 1 november 1937 tillkännagav appellationsdomstolen - alltså den högre rättsinstansen - i Bern följande:

"Den åtalade Silvio Schnell frikänns utan skadeersättning då det inte föreligger några bärande sakskäl för den anklagelse som riktats mot honom."

Kort sagt, presidenten för högsta domstolen i Bern tillkännagav därmed att all expertis som kunde intyga att Sions vises protokoll var antingen äkta eller falska saknade all betydelse och därmed framstår det som klart att denna domstol endast gick den politiska propagandans ärende, inte rättens. Och observera, just detta var också de judiska målsägarnas avsikt; att få den lagliga rättsapparaten i ett respekterat neutralt land som Schweiz - vid den tiden säte för dåvarande Nationernas Förbund, FN:s föregångare, i Genéve - så i sina händer att man inför omvärlden kunde förevisa sin egen falska propagandaversion som rättsligt prövad och bekräftad! Att förstå detta är oerhört viktigt för att tillfullo förstå hur stark den judiska och sionistiska makten är genom starka påtryckningar - och detta redan långt före den s k Förintelsen eller Holocaust under andra världskriget, varefter denna sionismens makt ökat ännu mer i Europa och USA!

11. Likväl var den judiska triumfen ingalunda hundraprocentig, eftersom presidenten i högsta domstolen i Bern ändå med kraft underströk, att:

"Domaren i den första instansen inte hade befogenhet att undersöka och sedan fastställa om autenticitet eller falskhet i Sions vises protokoll av det skälet att denna sak var irrelevant, ovidkommande med hänsyn till om det rörde sig om en omoralisk publikation." Alltså, när den judiska och sionistiska propagandan ständigt basunerar ut att det rättsligt kunnat fastställas att Sions vises protokoll är en eländig förfalskning och ett brottsligt bedrägeri av ondsinta antisemiter, så är detta inte bara ogrundat utan även bevisligen felaktigt: den högre rättsinstansen avfärdade ju den lägre rättsinstansens domslut vad gäller dessa protokolls föregivna falskhet! De åtalade frikändes från att ha spridit ett bedrägeri: Sions vises protokoll frikändes från att vara ett bedrägligt falsarium, men inte för att vara omoralisk smutslitteratur - men i detta senare fall återfaller anklagelsen och brottet på dem som skrivit detta alster!

12. Tre ortodoxa judar har gått i god för att Sions vises protokoll är autentiska judiska skrifter. Dessa tre ortodoxa judar var Rudolf Fleischmann, biträdande rabbin och slaktare till yrket, bosatt i den polska staden Skoki och vän med den kristne allmänne åklagaren M Noskovicz, inför vilken juden Fleischmann avgivit en beedigad förklaring om saken redan år 1901. Den andre ortodoxe jude som i sak erkänt att Sions vises protokoll är autentiska är rabbinen Grünfeld från den polska staden Swarzedz. Denne angav följande förklaring, en typisk judisk förklaring, beträffande frågan om Sions vises protokoll är en förfalskning eller autentisk, när han tillfrågades av allmänne åklagaren Noskovicz år 1906:

"Min käre Noskovicz, ni är alldeles för nyfiken och vill veta alltför mycket. Vi har inte tillåtelse att tala om dessa saker. Jag har inte tillstånd att säga någonting, och ni har inte fått tillstånd att veta någonting. För Guds skull, var försiktig, eller ni kommer att sätta ert och era anhörigas liv i fara!"

Den tredje ortodoxe jude som medgivit - direkt eller indirekt - att Sions vises protokoll är en äkta judisk skrift var Savelij Konstantinovitj Efron, som hade flytt från bolsjevikernas Ryssland till Jugoslavien, där en vitrysk officer, också emigrant, vid namn Djepanovitj Gregorij, hade lärt känna honom 1924. Efron hade varit rabbin i Vilna i Litauen under tsartiden, men konverterade till kristendomen och den grekisk-ortodoxa kyrkan, varefter han utbildades till bergsingenjör i dåvarande Sankt Petersburg. Han ägnade sig även åt författarskap och skrev under pseudonymen Litwin, bland annat i en monarkistisk tidning, Ljuset, som han själv redigerade i egenskap av chefredaktör. Vidare medarbetade Efron i den tsarryska tidskriften Budbäraren och gjorde sig relativt känd som författare till ett drama, Smugglarna, där judendomen starkt kritiseras. Till följd av denna sin publicistiska verksamhet utsattes han för judiska hatkampanjer och blev även handgripligen misshandlad av några judar.

När senare bolsjevikerna grep makten och det judiska inflytandet ökade, kände Efron oro för sitt liv och flydde utomlands, till Serbien i Jugoslavien, där han fick fristad i ett kloster nära Petkowitze i distriktet Schabatz, där han dog år 1926. Denne till kristendomen konverterade jude Efron avgav en beedigad förklaring till den vitryske officeren Gregorij, att han - Efron - länge hade känt till innehållet i Sions vises protokoll, långt innan de publicerats i den kristna pressen.

Alla dessa tre judiska vittnesmål om Sions vises protokolls judiska ursprung och autenticitet framlades av svarandesidans advokat Fleischauer inför domstolen i Bern, alltså tingsrätten, men blev som alla andra svarandesidans vittnesutsagor helt nonchalerade av denna domstol. Det har senare även framkommit, att denne Efron år 1921 skrev ett inlägg i den ryska emigranttidningen Obsjtsjeje Djelo (Kommunens Sak), som utgavs i Paris, där han starkt framhöll att Sions vises protokoll är autentiska judiska skrifter, varvid han bl a framhåller en bön som varje trogen jude måste upprepa tre gånger dagligen av följande ordalag. "Schaketz Tischakzenu, Sawe Tissawenu, Ki Cherem, Hu" på hebreiska. Detta betyder i översättning: du skall till det yttersta avsky det (Kristi kors), du skall till det yttersta känna äckel för det, för det är något förbannat, fy! Enligt den till kristendomen omvände juden Efron är judendomens hat till de kristna så inpiskat och starkt, att de troende judarna av sina judiska rabbiner är beredda att tillgripa alla lögner och svekfulla trick för att angripa de troende kristna i första hand, vilket enbart detta skulle förklara den judiska autenticiteten i den hätskt antikristna Sions vises protokoll.

13. Låt mig som exempel citera vad som står i Sions vises protokoll nummer 7 - apropos den ständiga kapprustningen i världen:

"Ändamålet med de intensiva rustningarna. Intensiteten av rustningarna, ökandet av polisstaten - allt detta utgör nödvändiga kompletteringar till de tidigare framförda planerna. Det är nödvändigt att komma därhän, att det utom oss i alla stater finns endast en massa proletärer, några oss tillgivna miljonärer, polismanskap och soldater. Oroligheter, stridigheter och fiendskap i hela världen. I hela Europa och med hjälp av dess förbindelser även på andra kontinenter måste vi åstadkomma stridigheter och fiendskap. Däri ligger en dubbel fördel. För det första vinner vi därigenom respekt i alla länder, vilka vet att vi efter gottfinnande äger makt att åstadkomma oroligheter eller återinföra ordning. Alla dessa länder har vant sig vid att se i oss ett nödvändigt ont.

För det andra trasslar vi till genom intriger alla trådar, dragna av oss till alla regeringskabinett genom politik, ekonomiska avtal eller skuldförbindelser. För att uppnå detta måste vi väpna oss med slughet och ränksmideri under förhandlingarna och avtalen, men i det som kallas det offentliga språket bör vi följa en motsatt taktik och visa oss hederliga och medgörliga. På detta sätt kommer gojernas - ickejudarnas - folk och regeringar, som vi lärt att se endast den ytliga sidan av det som vi visar dem, att betrakta oss som välgörare och människosläktets räddare. Brytandet av gojernas motstånd genom krig och allmänt världskrig. Varje motstånd måste vi vara i stånd att bemöta med krig genom grannarna till det land som vågar motsätta sig oss. Men om även vår fiendes grannar ämnar ställa sig kollektivt mot oss, så skall vi svara med allmänt världskrig.

Hemlighetsfullhet - framgång i politiken. Den huvudsakliga framgången i det politiska livet betingas av hemlighetsfullheten i de politiska operationerna - ordet får inte stämma överens med diplomatens handlingar. Pressen och allmänna meningen. Vi måste tvinga gojim-regeringarna till verksamhet som i stort gynnar vår uttänkta plan, som redan närmar sig slutet, genom den allmänna opinionen, som i hemlighet är inspirerad av oss med hjälp av den så kallade STORMAKTEN eller Tredje Statsmakten - pressen, som på få undantag när helt är i våra händer.

Amerikanska, kinesiska och japanska kanoner. Med ett ord, för att sammanfatta vårt system för tyglande av gojimregeringarna i Europa, demonstrerar vi för en av dem vår makt genom attentat, dvs genom terror, och alla, gojimregeringarna tillsammmans, om man kunde tänka sig den möjligheten att de samfällt reste sig mot oss, så svarar vi med amerikanska, kinesiska eller japanska kanoner." Detta är alltså skrivet redan före första världskriget! Och var och en som läser denna text måste häpna över hur i stort sett allt vad som här sägs har slagit in! Eller är det inte så att sionismen har lyckats tillskansa sig Palestina och där bildat en judisk stat, Israel, som är till ytterlighet krigisk och tyrannisk under demokratisk täckmantel? Och är det inte så att detta sionismens Israel har bundit totalt supermakten USA, oavsett om det sitter en liberal och demokratisk president i Vita Huset eller en konservativ och republikansk president som Ronald Reagan? Och har inte sionismens Israel med sina sionistiska femtekolonnare ett oerhört starkt grepp om de europeiska makterna, också om Sverige, där alla de fyra demokratiska partierna inför valet 1988 har avlagt en trohetsed till Israel via Samfundet Sverige-Israel? Och vidare, har inte sionismen en stor makt i de västerländska massmedia och inom film, video, teater, masslitteratur och annan underhållningsindustri? Är det en tillfällighet att Nordens största dagliga tidning, Expressen, är en så gott som renodlat sionistisk propagandapublikation? Och stämmer det inte - vad som sägs här i Protokoll nr:7 i Sions vises protokoll - att Israel odlar stridigheter och fiendskap mellan olika icke-judiska stater så gott man det förmår, så t ex har Israel bevisligen utnyttjat kriget mellan Iran och Irak till den sionistiska statens fördel liksom de kalla krigsstämningarna emellan de båda supermakterna USA och Sovjet för att få USA:s hjälp med pengar och vapen i kampberedskap mot en förmenad sovjetisk framryckning i Mellanöstern? Och gör inte Israel allt för att på det lömskaste sätt misskreditera PLO som förhandlingspartner och håller därmed krigets låga vid liv? På nära nog punkt efter punkt visar det sig att dessa Sions vises protokoll har bekräftats av verkligheten. Det är viktigt att informera om dessa fakta eftersom denna skrift inte är tillgänglig i Sverige och dessutom i praktiken förbjuden - varför?

[Utdrag från Sthlms tingsrätts utskrifter av de åtalade radioprogrammen. Akt B8-4-89, Aktbil 84]

 

DETTA ÄR

SIONS VISES PROTOKOLLS "MORAL"!

[JK:s stämningsansökan Aktbil. 10, p 2 från sändning av den 7/10/89]

***

Protokoll nr:1 av Sions Vises Protokoll.

"Låtom oss utan alla fraser tala om betydelsen av varje tanke, låtom oss genom jämförelser och slutledningar belysa varje omständighet.
Därför vill jag formulera vårt system såväl ur våra som gojernas synpunkter.
Vi böra ihågkomma, att människor med dåliga instinkter finnas vida mera än goda sådana; därför uppnås de bästa resultat genom deras styrande med våld och skräck och icke genom akademiska resonemang. Varje människa strävar till makt, var och en skulle önska bliva diktator, om han endast kunde det, men då skulle därvid vara förmögna att uppoffra allas väl för att uppnå sitt eget.
Styrkans rätt. Vad är det, som har tyglat de vilda djur vi kalla människor? Vad har lett dem hittills?
I begynnelsen av samhällslivet underkastade de sig den råa och blinda styrkan, senare - lagen som utgör samma styrka, endast maskerad. Härav drager jag den slutledningen, att - enligt naturens lag - rätten ligger i styrkan.
Friheten endast en inbillning. Liberalismen. Den politiska friheten är en idé, men icke ett faktum. Denna idé måste man kunna tillämpa, då det är nödvändigt att genom ett inbillat lockbete draga folkkrafterna till sitt parti, om detta senare har föresatt sig att störta ett annat, som innehar makten. Denna uppgift underlättas, om motståndaren själv smittas av frihetsidén, av den s k liberalismen, och för idéns skull ger efter i sin makt. Här visar sig då vår teoris överlägsenhet: de lössläppta regeringstyglarna gripas omedelbart enligt tillvarons lag och samlas i en ny hand, emedan den blinda folkmakten icke kan existera en enda dag utan ledare, och den nya makten intager endast den gamlas plats, efter det den försvagats av liberalismen.

Guldet. Tron. Självstyrelsen. I vår tid har guldets makt intagit de liberala styrelsemännens plats. Det var en tid, då tron styrde. Frihetsidén är ouppfyllbar, emedan ingen kan begagna sig av den med måtta. Giv åt ett folk, om ock för en kort tid, självstyrelse, och denna skall övergå i självsvåld. Därefter uppstå inre stridigheter, vilka snart övergå till sociala slaktningar, i vilka staterna förbrinna och deras betydelse förvandlas till aska.
Kapitalets despotism. Utmattas riket i egna, inre konvulsioner eller överlämna de inre stridigheterna detsamma i händerna på yttre fiender, i vardera fallet kan det anses vara oåterkalleligen förlorat: det är i vår makt. Kapitalets despotism, som helt och hållet är i våra händer, räcker det ett räddande halmstrå, vid vilket det måste hålla sig fast emot sin vilja, i annat fall störtar det i avgrunden.
Den inre fienden. Jag frågar den, som i sin liberala anda skulle säga, att ett sådant resonemang vore omoraliskt: om ett rike har två fiender och om det gentemot den yttre fienden är tillåtligt och icke anses vara omoraliskt att begagna vart stridssätt, som t ex att icke meddela fienden sina krigsplaner, att anfalla honom om natten eller med övermakt, så varför kan man kalla dylika medel i förhållande till den farligare inre fienden, försötraren av allmän ordning och välstånd, otillåtliga och omoraliska? Folkmassan. Anarkin. Kan det sunda, logiska förnuftet räkna på att med framgång leda folkmassorna med tillhjälp av förnuftiga förmaningar och övertalningar under möjlighet av motsägelse, om ock förnuftsvidrig, men vilken kan förefalla det ytligt resonerande folket behagligare? Under inflytande av låga passioner, fördomar, seder,traditioner och snetimentala teorier hängiva sig människorna åt massorna och massornas individer åt partisplittringar, som förhindra varje överenskommelase t o m på basen av fullt förnuftig färmaning. Vart folkmassebeslut beror på en tillfällig eller hopagiterad pluralitet, som iföljd av okunnighet om de politiska hemligheterna fastställer ett absurt beslut, som sätter fröet till anarki i styrelsen.
Politiken och moralen. Politiken har ingenting gemensamt med moralen. En regent, som låter leda sig av moralen, är därför icke säker på sin tron. Den, som önskar regera, bör tillgripa list och hyckleri. Ädla folkegenskaper - uppriktighet och hederlighet - äro brister i politiken, emedan de störta regenter från tronen bättre och säkrare än den starkaste fiende. Dessa egenskaper kunna vara attribut för gojim-regeringarna; vi skola i intet fall ledas därav. Den starkes rätt. Vår rätt ligger i styrkan. Ordet "rätt" är ett abstrakt begrepp, en på intet sätt bevisad tanke. Detta ord betyder endast: giv mig det jag önskar, på det jag därigenom får bevis på att jag är starkare än du! Var börjar rätten? Var slutar den? I ett rike med en dålig organisation av makten, värdelösa lagar och en svag regent, försvagad genom en mängd rättigheter, som uppstått tack vare liberalismen, hämtar jag en ny rättighet - att med den starkes rätt störta mig över och nedslå alla existerande förordningar och föreskrifter, lägga vantarna på lagarna, omskapa alla institutioner och göra mig till herre över dem, som överlämnat åt oss sin styrkas rätt, i det de avstått den frivilligt, liberalt.
Den frimurar-judiska oövervinneligheten. Nu, då varje välde vacklar, kommer vår makt att bliva oövervinneligare än varje annan, emedan den kommer att vara osynlig, tills den blir så fast, att ingen slughet är i stånd att undergräva den.
Ändamålet helgar medlen. Ur det tillfälliga onda, som vi nu är tvungna att utöva, uppstår det goda i en orubblig regering, vilken återupprättar den regelrätta gången i folkexistensens mekanism, störd av liberalismen. Resultatet helgar medlen. Låtom oss fästa vår uppmärksamhet vid våra planer, icke så mycket vid det goda och moraliska, som vid det nödvändiga och nyttiga. Framför oss ligger en strategiskt utstakad plan, från vilken vi i intet fall bör avlägsna oss, utan att riskera tillintetgöra många seklers arbete.
Folkmassan är blind. För att utföra ändamålsenliga handlingar bör man taga i betraktande massornas låghet, ombytlighet, deras oförmögenhet att hålla ord och att förstå och högakta sitt eget livs villkor, sitt eget välstånd. Man bör ha klart för sig, att massornas makt är blind, oförnuftig, oresonlig, lystrande till höger och vänster. En blind kan icke leda blinda utan att föra dem till avgrundens rand. Alltså, massornas individer, uppkomlingar av folket, om ock genialiskt kloka, men utan insikter i politiken, äro icke förmögna att uppträda som massornas ledare, utan att bringa hela nationen på fall. Politikens ABC. Endast den, som från barndomen uppfostrats till självhärskare, kan tillfullo fatta de ord, som äro skrivna med politiska bokstäver.
Partikivet. Folkmassan, överlämnad åt sig själv, dvs åt uppkomlingar ur sin egen mitt, tillintetgör sig själv genom partistrider, som uppväckas av maktbegär och popularitetsjäkt samt genom därav uppstående oordningar. Är det ens möjligt, att folkmassorna skulle kunna lungt, utan rivalitet bedöma eller reda sig med landets affärer, vilka icke få förblandas med personliga intressen? Äro de i stånd att försvara sig mot yttre fiender? Det är icke ens tänkbart, ty en plan, som är fördelad i så många delar, som det finns huvuden i folkhopen, förlorar sin enhetlighet, och därför blir den obegriplig och outförbar.
Den mest ändamålsenliga styrelseformen är självhärskarväldet. Endast under ett sådant kunna statsplanerna utarbetas vidlyftigt tydliga, i ordningsföljd, fördelande allt i statsmaskinens mekanism. Härav måste man draga den slutsatsen, att en ändamålsenlig styrelse, som skall vara till nytta för landet, bör koncentreras i händerna på en ansvarig person. Utan absolut despotism kan en civilisation icke existera, genomförd, icke av massorna, utan av deras ledare, vem han än må vara. Folkhopen består av barbarer, som visa sitt barbari vid varje tillfälle. Så snart folkmassan bemäktigar sig friheten, förvandlas den till anarki, vilken i sig själv är höjden av barbari..
Sprit. Klassicism. Liderlighet. Betrakten de av sprit överlastade djur, som förlorat förståndet av vin, vars obegränsade förtärande är givet samtidigt med friheten! Icke kunna vi tillåta oss att de våra gå därhän ... Gojim-folken äro bortkollrade genom spritdrycker, och deras ungdom har blivit förslöad av klassicismen och tidigt liderligt leverne, vartill våra agenter lockat dem - informatorer, lakejer, guvernanter i rika familjer, bodbetjänter och alla våra kvinnor i gojernas förlustelseinrättningar. Till dessa senare räknas s k "damer ur societeten". frivilliga föregångerskor i liderlighet och lyx.
Den frimurar-judiska styrelsens princip och regler. Vår paroll är - makt och hyckleri. Endast styrka segrar i politiska saker, i synnerhet om den är dold i de talanger, som äro nödiga för statsmän. Våld bör vara principen och list och hyckleri - reglerna för regeringar, vilka icke ärna nedlägga sin spira inför fötterna på någon ny makt. Detta onda är det enda medlet att uppnå målet - det goda. Därför böra vi icke rygga tillbaka för mutor, bedrägeri och förräderi, då de kunna tjäna till att föra oss till målet. I politiken bör man kunna taga annans egendom, utan att vackla, om man därigenom vinner undergivenhet och makt. Terrorn. Vårt rike, som följer den fredliga erövringens väg, har rättighet att förbyta krigets fasor mot mindre märkbara och mera ändamålsenliga dödsdomar till underhållande av en terror, som tvingar till blind lydnad. Rättvis, men obeveklig stränghet är den verksammaste faktorn i statsmakten; icke endast för fördelens skull, utan även i pliktens namn, för segerns skull, böra vi hålla oss till ett program av våld och hyckleri. Beräkningens doktrin är lika så stark, som de medel den begagnar sig av. Därför är det icke så mycket genom själva medlen, som genom stränghetens doktrin vi komma att segra samt underlägga alla regeringar vår överregering (jmfr AC Schmakoff, "Den internationella hemliga regeringen".) Det är nog att man vet, att vi äro obevekliga, för att varje olydnad skall upphöra.
Frihet. Jämlikhet. Broderskap. Redan i forntiden utslungade vi bland folken orden: "frihet, jämlikhet, broderskap", ord, otaliga gånger sedan dess upprepade av de själlösa papegojor, som från alla håll flyga till dessa lockbeten. Med dem har välståndet i världen, den verkliga personliga friheten, förr så skyddad mot massornas tryck, förintats. Man skulle icke tro, att kloka, intelligenta gojer icke skulle klargjort för sig den abstrakta beskaffenheten av de uttalade orden, att de icke skulle märkt motsägelsen i deras betydelse och i deras förhållande till varandra, att de icke skulle sett, att det i naturen icke existerar någon jämlikhet, icke kan finnas frihet, att själva naturen har fastställt olikhet i förstånd, karaktär och anlag ävensom beroendet av dess lagar, att de icke skulle insett, att massan är en blind kraft, att uppkomlingar, valda av och ur massan för att styra, på politikens område äro lika blinda som den själv, att en invigd, om också enfaldig kan styra, varemot en icke invigd, vore han ock ett geni, begriper intet i politiken - allt detta har förbisetts av gojerna.
Principen i en dynastisk regering. Och det oaktat har den dynastiska regeringen grundat sig därpå; fadern anförtrodde åt sonen kännedomen om de politiska affärernas gång, så att ingen skulle känna den utom medlemmarna av dynastin och därför icke heller kunna yppa den för det styrda folket. Under tidernas lopp har emningen med det dynastiska överlåtandet av politikens verkliga innebörd gått förlorad, vilket har länt vår sak till framgång.
Tillintetgörandet av gojim-aristokratins privilegier. På alla håll i världen hava orden "frihet, jämlikhet och broderskap" ställt i våra led, genom våra blinda agenter, hela legioner, vilka med jubel burit våra fanor. Likväl äro dessa ors maskar, som undergrävt gojernas välstånd, överallt tillintetgjort fred, lugn, solidaritet, i det de förstört alla deras rikens grundvalar. Framdeles fån I se, att detta har bidragit till vår triumf: detta har givit oss möjlighet bl a att få den viktigaste triumf på hand - upphävandet av privilegierna eller m a o grunden för gojimaristokratin, vilken var folkens och staternas enda försvar mot oss.
Den nya aristokratin. På ruinerna av den forna bördsaristokratin hava vi ställt i spetsen för all intelligens-aristokrati - penningens. Denna nya aristokratis värdesättning hava vi lagt i den av oss beroende rikedomen samt i den av våra vise utbildade vetenskapen.
Psykologisk beräkning. Vår seger har underlättats ännu därigenom, att vi i relationer med för oss behövliga personer alltid spelat på det manskliga väsendets känsligaste strängar - på beräkning och begär, på människans omättliga materiella behov, och de uppräknade mänskliga svagheterna äro, till och med tagna var för sig, i stånd att döda initiativet, i det de utlämna människan till den, som köper hennes verksamhet.
Frihetens abstraktion har gjort det möjligt att övertyga massorna om att regeringarna icke äro annat än förvaltare hos landets ägare - folket, och att man därför kan byta desamma som man byter handskar.
Statsöverhuvudenas avsättlighet har överlämnat dem i våra händer och gjort dem till våra lekdockor."

ISRAELS POLITISKA FILOSOFI

Detta är alltså protokoll nummer ett, från Sions Vises Protokoll! Låt oss rekapitulera huvudteserna här i detta Protokoll nummer ett i tur och ordning och pröva om dessa huvudteser eller grundtankar överensstämmer med dels judedomens och den på judendomen grundade sionismen, dels med den judiska staten Israels politik:

Den första huvudtesen eller grundtanken lyder: "Rätten ligger i styrkan." I den bibliska judendomens Torah eller Lagen, alltså i de fem Moseböckerna, är just detta det mest kännetecknande: att rätten ligger i styrkan, eftersom man tillber en gud som inte bara är starkare än alla andra gudar, utan som också kan besegra och krossa alla andra folk och göra sitt utvalda folk, som judarna anser sig vara, till ett härskarfolk, ett herrefolk. Det var ju med styrkans makt och rätt som Israels folk, trots numerär underlägsenhet och i så kallad träldom, krossade Farao och egyptierna och rövade alla egyptiernas dyrbarheter - det är ju denna händelse som judarna håller i minnet varje år och firar som sin Påsk eller Pésach, som betyder att Herrens mordängel gick förbi judarnas hus där de hade målat dörrarna med blod.( Se andra Mosebok, kapitel 12!) Och sedan erövrade ju Israels folk Kanaans land, det nuvarande Palestina eller Israel, genom att deras Gud gav dem styrkan att förinta eller förslava de folk som bodde i Kanaans land och i grannländerna. Låt oss här endast citera vad Israels Gud säger i sin profet Moses mun i andra Mosebok, 23 kapitlet, vers 27:
"Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig." (Se även femte Mosebok 11: 23, 24 och 25).
Och har sedan kanske inte den politiska sionismen och dess stat Israel i handling visat just att ingen annan moral gäller för sionisterna än just att rätten ligger i styrkan? Är det inte i kraft av sina överlägsna stridskrafter genom stöd från supermakten USA tack vare de sionistiska eller judiska lobbygrupper som den judiska staten Israel anser sig ha rätt att existera i det från palestinierna rövade landet? Och har inte Israel visat detta med sina talrika krig mot de arabiska grannarna? Och har inte Israel genom sitt innehav av hemliga kärnvapen ansett sig ha rätt att föra en hänsynslös politik mot palestinierna genom att skrämma de arabiska grannstaterna till passivitet eller eftergivenhet? Och åsidosätter inte Israel just genom sin militära överlägsenhet all internationell lag och alla FN:s deklarationer och resolutioner, när dessa är riktade mot den judiska staten? Och anser inte Israel att just denna styrka ger Israel rätt att hänsynslöst härska? Visst stämmer det. Sions Vises Protokolls första grundsats - att rätten ligger i styrkan överensstämmer helt med både den bibliska judendomen och med sionismen och Israels politik!
Den andra huvudtesen eller grundtanken i protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll lyder: "I vår tid har guldets - eller penningens - makt intagit de liberala styresmännens plats."

Låt oss först se om detta kan överensstämma med en bibliska judendomen. Vi kan då först konstatera att judendomens Gud, JHV eller Jahve som man vanligen säger, är fullständigt besatt av just guld. Han kräver en särskild tribut eller skatt av Israels folk, nämligen en Ark, som sedan kallas för Den heliga Arken, och denna ark skall vara försedd med guld nära nog alltigenom, vilket ingående skildras i andra Mosebok kapitel 25. Denna guldark skulle byggas av ett nomadiserande folk i öknen, innan man ännu hade dragit in i Kanaans land! Denna guldbesatthet kan inte bara tolkas symboliskt, utan guldet beyder den materiella välmåga som skall ge judarna världsherrevälde. Detta framkommer mycket klart hos den judiske profeten Jesaja i judendomens bibel, Gamla Testamentet, nämligen i kapitel 60 som har rubriken Sions kommande härlighet och är en vision just om ett världssionistiskt världsherrevälde, grundat på penningens eller guldets makt. Låt oss här citera från Jesaja 60: 10,11 och 12:
"Och främlingar skola bygga upp dina murar och deras konungar skola betjäna dig ... Och dina portar skola hållas öppna ständigt, så att folkens skatter kunna föras in i dig med deras konungar i hyllningståget. Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås; ja, sådana folk skola i grund förgöras."
Men har då också denna andra huvudtes eller grundsats i Sions Vises Protokoll någon förankring och tillämpning i sionismen och Israels politik? Ja, i hög grad. För Israel betyder guldets - eller pennigens eller kapitalets - makt i främst USA och andra västländer i Europa, allt: Israels tillblivelse, existens och överlevnad beror uteslutande på att denna judiska stat kan pressa ut pengar från främst USA genom mäktiga judiska lobbygrupper som påverkar eller tvingar USA:s regering att skänka stora bidrag till Israel liksom från Västtyskland genom så kallad gottgörelse för de lidanden som det nazistiska Tyskland vållat judarna under andra världskriget. Inalles har bara Västtyskland genom sionistiska påtryckningar förmåtts skänka Israel över 150 miljarder D-mark eller drygt 500 miljarder kronor. Det är även genom guldets eller kapitalets makt som sionisterna kan verksamt styra en opinionsbildning till Israels fördel - genom massmedia, bokutgivning och läromedel, dels genom att i många länder äga viktiga massmediaföretag, dels genom att utsätta andra massmediaföretag för hot om att dra in annonser från alla judiskt ägda och sionistiska företag, vilket kan kullkasta tidningars och etermedias ekonomi, när dessa är helt eller delvis privatägda. Sionismens makt vilar på en kombination av kapital - guldets makt - och målmedveten sionistisk organisation. Vad stora judiska organisationer som Världssionistiska organisationen och Världsjudiska kongressen bestämmer i samråd med Israel, det styr sedan de nationella och lokala sionistorganisationerna i Sverige liksom i alla länder med en judisk befolkning.
Alltså, både den bibliska judendomen och sionismen liksom den judiska sioniststaten Israel lever helt på guldets - eller kapitalets - makt.

Den andra huvudtesen eller grundsatsen i Sions Vises Protokoll överensstämmer sålunda med både den bibliska judendomen och med sionismens Israel i dess politik!

Den tredje huvudtesen eller grundtanken i Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll lyder:
"Politiken har ingenting gemensamt med moralen ... den som önskar regera bö